jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet.

jag är en arbetande kvinna cool nog att tvätta min egen tvätt och dagligen umgås med mina belongs, mina precious vänner. vet ni, vi äger på jobbet & var du vill, hur långt du vill och när du vill. nu har golfrestaurangen på hooks drivits av mig och maddline i en månad och berömmet öser ner från alla håll och kanter. enligt the master på stället har klubbhuset aldrig varit så bra och fint och rent som det är nu. & ni ska veta vad vi sliter och jobbar. 6 dagar i veckan always ;) ibland 5. dessa positiva comments från ja nästan alla gör att vi keep the good work up. och hallå eller vilken bra erfarehet att ha på papper, i livet & överallt. det var i princip allt om jobbet för dagen. annars vill jag passa på nu när jag känner mig som en dum bloggare att be om ursäkt. ni får förlåta för dålig updatering & jag fattar inte att ni fortfarande är kvar? men de glädjer mig att ni där ute inte gett upp bloggläsande etc som jag i princip har gjort.

idag träffade jag sofia & hon var mys. om ett jobb i fjällen inte vill hitta mig eller tvärtom så finns du här & det är jag så enormt tacksam för. annars hade jag inte haft någon jag vill vara med här i vaggeryd den kommande tiden. ingen jag tycker om så mycket och som toppar min top 5 lista. för jag har faktiskt en sådan tro det eller ej. en lista på de fem personer som betyder mest i mitt liv. personer som jag beundrar, avundar, liknar och älskar. dessa fem är dem jag skulle offra mitt liv för. raka av mitt hår för och förmodligen bränna upp min sex and the city box för. för visst skulle det vara lite galet att dö för någon men inte offra en sex and the city box istället? jag menar, är man död kan man ändå inte titta & vad ger det då? zero. & för att tillägga så mår jag mycket bra, jag rasar i vikt och ökar i självförtroende. inte för att mitt ego behöver bli större men jag brukar tänka, lite säkrare kan aldrig skada men däremot kan osäkerhet leda till misstag, pinsamma stunder och röda kinder. men att bli slimmare kan ju aldrig skada :)

har ni en sån där fråga som alltid poppar upp i huvudet ibland? jag har tusen idiotiska frågor som egentligen är ganska ointressanta för vem fan bryr sig, men ställer du frågan så vill man alltid veta svaret. trots att de inte spelar någon roll så vill man veta. idag undrade jag om det finns luft.övervakning i sahara öknen. flyger flygplan runt och kollar efter personer som möjligtvis gått vilse eller liknande? får man ut och gå i öknen utan tillstånd ochutan att meddela någon? & letar man bara efter saknade personer eller checkar man läget någon gång då ibland? jag kom inte på svaret dena gången heller, dock att jag alltid har trott att de gamla de tror allt samtidigt som de medelålders misstror allt och de unga vet allt.

det finns så många miljoner frågor vi söker svar på varje dag. mer än hälften av alla frågor du ställer dig själv eller andra kommer du aldrig att få ett vettigt svar eller ett svar överhuvudtaget. för vem kan svara på vem som tänder månen, vem som anställer tandfen och vem som gör dessa otroligt roliga ica reklamerna?

jag har lärt mig att allt i livet är dyrt. jag vill resa till australien, uppleva thailand några månader, vandra i nya zeeland, hångla längst upp i eifeltornet, besöka machu picchu i peru & sen så vill jag också segla jorden runt. vilka erfarenheter jag skulle få, och vilka minnen som skulle följa mig livet ut. men erfarenheter kan liknas en dyr eftertraktad lärare som skickar dyra räkningar.
australien 30 000
thailand typ samma
nya zeeland mer
eifeltornet - typ 10 000
peru - vääääldigt dyrt
jorden runt - beror på var jag stannar och vilka affärer som ligger där
jag får nog samla ihop lite mer timmar på hook innan detta ska bli av. om inte mor & far vill bidra till att deras flicka blir en erfaren världsvan samhällsvetare.

och för att avsluta detta inlägg ska jag bara påpeka hur nervärderande och själviska människor kan vara. det slog mig mer än någonsin när jag läste en artikel idag. nej fy. jag dissar nervärderande människor och hissar organisationer som jobbar för jämställdhet, för visst behövs dem tydligen.
visst är de få som säger prosit när en fattig nyser?

med kärlek, till er som jag tycker om och ingen annan.
jag vill inte agera kärleksfeelings spridare till allmänheten när jag har så många hjärtan att lägga den på, det kan vara någon annans jobb.

RSS 2.0