mathilda oliwia flodin

måndag my dear, måndag. alltid lika kul att gå upp, naaaaaat som vi säger i klassen :) när man vaknar längtar man redan tills man får gå och lägga sig. och ännu mer jobbigt var att jag skulle tvätta håret med innan skolan, hallå kan det bli tråkigare? ja de kan det faktiskt. det kan bli så stressigt så att man inte käkar frukost, vilket jag aldrig hinner numera, kläderna är antingen i tvätten eller ostrukna och, man har ett prov som väntar på fenix kunskapscentrum direkt. det är då man blir glad när man vet att en söt tjej och en cool kille runt åtta kommer komma och hämta mig i en grön liten bil :) det är de positivia under hela förmiddagen. + klassen som jag älskar och kommer sakna som tusan! iallafall provet var inte överdrivet svårt och sen fick vi lång rast. efter skolan var det träningsmatch mot p12 med småtjejerna, vinst idag igen. försöker ta till vara på tiden jag har kvar med tjejerna eftersom jag tycker om dem så mycket. och de har varit där under svåra och glada tider :) kvällen har sysselsatts med plugg. har skrivit en ypperligt intressant artikel om andreas ljung, en artikel om en intressant människa kan inte annat än att bli intressant :)


du är anledningen till att min kärlek har ett namn
du är ägaren av mitt hjärta
min enda anledning för att vara

nu gäller det att leva upp till målen och idag blir det en lugn kväll med vänner. som jag tycker mycket om och nu längtar jag till studenten och sommaren och nästa år! vi har nämligen en plan som jag inte vet om jag får berätta?
iaf lite details, efter studenten ska jag jobba på herrgården som vanligt, midsommar blir nog inget stort spektakel då vi säkert kommer tvingas jobba. i augusti någon gång kanske vill jag åka på en 10dagars utlands semester :) vadå mys.
jobba i fjällen hade ju vart kul men troligen väldigt svårt att få jobb så det lämnar vi åt, vi kan väl säga ödet eller slumpen. fick studentmössan igår vilket anna gjorde till största värsta grejen medans jag öppnade min idag. den var mycket fin och gav feeling. champange glaset dock kan väl anses lite onödigt nu i efterhand. men vad är inte impulsköp någon gång ibland, eller alltid.

idag hade malin sötnosen bakat mumsiskaka till oss :) söt och talangfull är vad hon är den busen. så nu sitter jag och är jättesugen på fler. badbad.

förresten, kollar ni på sveriges värsta bilförare? jag kan inte sluta skratta åt dårarna i det programmet. hur kan man seriöst vara så dålig? lite måste de kanske överdriva för att göra det hela roligare?  igår så skulle de bogsera och köra om och det var nog värst hitills. anita är kul men jag tycker nog att robert och gurkan är roligast! är gurkan sveriges värsta bilförare?

Hittade en kort novell jag skrivit i ettan.

Amelia.

vad gör mest ont? nu får jag banne mig svara på denna frågan.
jag har suttit på samma slitna bruna stol i två dagar och försökt komma på svaret. väggarna i det som var mitt rum är dystra och på hyllorna där tavlorna på oss brukade stå är det tomt. Om man skulle komma okänd till mitt rum skulle man direkt se att det var nåt som saknades där tavlorna brukade stå. På den bruna marbodal hyllan i ek är det en vit kvadrat där inget damm syns till. Det var där det stod. Kortet på dig och mig, på vår första kyss. Jag bar en lila tunika med ett guldigt halsband. Jag hade lockat mitt gyllen bruna hår för din skull. Du hade stylat håret och det var finare än aldrig förr.
Jag undrar om de där detaljerna hade betytt något nu. För vad är en ny tröja om man jämför med den kärlek vi hade till varandra. Den ömheten dina ögon utstrålade när du såg på mig. Den kärleken jag kände i fingertopparna när du höll min hand. Det är nu i min ensamhet jag inser att det var alla de små detaljerna som räknades. Bara en sån småsak som att du frågade hur det gick när brände mig på den varma spisplattan. Ditt tonfall när du ställde frågan var ett bevis på den kärlek du kände till mig. Ibland hade jag undrat vad som hade hänt med mig om jag inte träffat dig. Hade någon annan tagit din plats? Kanske hade jag gjort som mina föräldrar velat. Jag hade gift mig med en högt uppsatt man på något företag. Skaffat två barn och en golden retriver. Kanske hade jag levt hela mitt liv i en lögn.

Den 17 augusti var dagen. Solen sken lika vackert som den gjort under hela sommaren. Nyheten kom som en blixt och mina ögon började regna. Hur kunde den vackra solen som sken inte hålla mitt regn borta? Jag hade aldrig tänkt tanken vi skulle gå olika vägar. Jag skulle gå en livets väg och du skulle om cirka 6 månader gå dödens väg. Ena dagen pratade vi om vad vi skulle äta till middag, nästa dag om du skulle klara av att äta idag. På 6 månader såg jag mitt livs kärlek försvinna, ja helt enkelt tyna bort. På två månader hade du förlorat nästan halva din kroppsvikt. Ditt huvud var kalt och varje dag grät du över det vackra håret som brukade sitta där. Vi försökte få dig att äta, jag och den där utarbetade men väldigt trevliga doktorn. Om man skulle betygsätta vårt resultat skulle det bli en solklar nolla. På tre dagar drack du fem glas vatten och åt lite soppa. Jag förstår inte nu hur jag klarade av att se dig lida som du gjorde. Jag hade gjort vad som helst för att göra dig frisk. Jag kommer aldrig glömma den natten älskade du. Du tog min hand och jag kände kärleken du gav mig. Dina läppar formade orden jag älskar dig. Jag älskar dig med! Det vackraste jag hört i hela mitt liv var du den natten. Du sa att jag var din stjärna men att du snart skulle bli min stjärna. Jag skulle kolla upp mot stjärnorna varje dag och du skulle vaka över mig. För att du är min stjärna. Du är mitt universums punkt. Jag skulle aldrig glömma dig det lovade jag. Sen sa du hejdå. Det var det mest berörande hejdå jag hade fått. Min själskamrat hade lämnat mig med ett brustet hjärta och tusen tårar att fälla. Dagen efter köpte jag en stjärna, beviset sitter i mitt sovrum och jag kollar mot himlen varje kväll. Ibland kan jag stirra mig blind i flera timmar. Nu ska jag berätta för dig vad som gör mest ont. Det är inte att förlora den man älskar mest. Självklart är det jobbigt men älskar du någon som jag gjorde vet du att personen ser efter dig. Du kommer aldrig glömma personen och du kommer vara evigt tacksam att du träffade denna. Nej det som gör mest ont är att förlora sig själv. Att förlora sig själv till någon man inte vill ha. När jag gjorde detta kände jag direkt att jag svek henne. Jag svek mitt livs kärlek. Och jag blev någon jag lovat mig själv att aldrig bli. Jag heter Aldina och förr var jag homosexuell. Nu lever jag i en lögn och är gift med en man som är chef på ett företag. Jag har två döttrar och en golden retriver. Ibland är jag lycklig.  För det mesta tänker jag på henne, den där tjejen som kom
och erövrade hela min värld. Amelia var hennes namn och hon dog i cancer.

att allt har ett slut låter väldigt deprimerande. men när man ger det en djupare tanke så är det sanningen. allt kommer någon gång till ett slut. det kan vara en skolgång, kärlek till någon eller livet.
människor förändras, skaffar nya kretsar, byter intressen och säger upp kontakter.
glöm då inte bort vilka som troget kommer stå där när du har blivit lämnad eller har lämnat. blivit sårad eller har sårat. glöm inte bort vilka som troget kommer stå där när hjärtat ditt brister.

match med småtjejerna mot serieledarna. efter första perioden hade vi 1-0 ledning, anda 2-0 men slutresultatet blev dock 3-5 till slut. en trist förlust men vi var ändå det bästa laget, alltid något!

på kvällen var det jobb på stora hotellet, anna med sin tumme kunde inte jobba så fick åka in själv. blev en sen kväll med mycket dricks. helt okej faktiskt. :)

har trätt in i en kent period så därför blir dagens låt
socker - kent

att synas utan att verka ser enkelt ut på håll