mathilda oliwia flodin

what if all I have and need is you?
and what if all I waiting is for you, to say the words
am i losing you?

idag var det heldag på jobbet. ett helvete var det och kallt som sjutton. men lönen gör att jag står ut :) imorgon väntar städjobbet och stan med min älsklingsflicka :) & hennes äckliga finger.

men nu, godnatt.

-just find me and here we go.
dead by april, mitt nya favoritband for the moment.
och tack till anonym som tipsade om falling behing! :)

Gretel Cp

-Du är cp. Det var det vanligaste ordet Gretel visste. Hon hade inte hört så många fler för hon var döv. Döv och helt jävla cp, det är sant! Gretel höll med det var det som var det jävliga och sorgliga i den här betättelsen. Vi ska nu följa Gretel Cp under en dag av hennes liv [det kan inte bli annat än en jävligt tråkig berättelse]. Lyssna nu på Gretel, nej för fan, okej då berättar vi. Låt oss börja med varför hon var cp. Den jävlen var cp i allas ögon. Man började nästan att kalla handikappade barn för Gretel. Gretel hade som ovana att kissa på alla från en balkong. Säg att du skulle på fest, rätt står det är står hon där och shakar med framstjärten. Jävla Gretel hon gör det inte lätt, vi har själva märkt det. Eftersom hon är vår syster kan vi inte hata henne lika mycket som alla andra. Det är inte lätt att vara Gretel, om jag satt i hennes sits hade jag satt en kula i huvudet direkt. Ibland kan man tycka synd om henne, tex som när hon ska äta fil och det bara blir helt svart, kortslutning! Hon tänker för mycket, på den amerikanska revolutionen. Men egentligen kan hon bara blame her self, om hon aldrig kallat Magister Spaghettti för "Tändsticks jävel jag dödar dig inatt liksom du jag och natten" hade det funnits två procentenheters chans att Gretel skulle bli hyfsat frisk. Just det vi skulle följa hennes liv idag men än så länge har vi bara förmedlat vårt hat mot vår syster, det finns en del så att säga. Men men om vi ska återgå till det viktiga. Dagen börjar som alla andra fullt av rutiner. Hon går upp. Försöker äta fil, det blir svart! Det är hårt när man är så ful som hon, den där Gretel Cp. Efter tre timmars kortslutning var klockan 12. Hennes dagar brukar börja vid 12, vi slipper henne under den tiden då hon däckat, YES där satt den! Under tiden hon är borta börjar mobbningen på allvar. -Dö din jävla Gretel Cp! Vi hoppas hon hör oss man kan ju hoppas så hon lämnar oss, men det är ypperst otroligt, undra om jag får hennes nya kjol när hon dör? Den kan jag ha på Halloween när jag klär ut mig till fågelskrämma. Mamma sa att jag fick det.

Fem år senare.

Gretel Cp jobbar som en hallick och tror fortfarande att cp kärring betyder nåt snällt.

Vi slipper henne nog aldrig, Jävlar! Men nu vet hon i alla fall att vi hatar henne, för vi skrev ett brev en gång, det tog en dag att skriva det och en vecka att läsa det. Men Gretel såg brevet ändå som positivt.

-Tänk att det finns folk som bryr sig om mig, jag är verkligen älskad, Jag Gretel Cp.

Av: Anna & Mathilda 2006

bästis och favorit 2008

             
trysil 08


trysil 08

           
förfest februari 2008


ullared 2008


älskade magaluf augusti 2008


branäs mars 2008


andreas 2008


mickelsbo 2007


italien 2003


underbara halmstad 2007


högstadiet 2006


älskade vän 2006


saknade 6B 


innebandy dm 2006


innebandy dm 2006


2005


svart hår period 2006/7


husbygge 2006


2006


göteborg 2006


håkan hellström Gbg 2006


mickelsbo 2005


innebandy 2005


källebäcken sommaren 2006


träning inför? :)


förfest 2008

måndag my dear, måndag. alltid lika kul att gå upp, naaaaaat som vi säger i klassen :) när man vaknar längtar man redan tills man får gå och lägga sig. och ännu mer jobbigt var att jag skulle tvätta håret med innan skolan, hallå kan det bli tråkigare? ja de kan det faktiskt. det kan bli så stressigt så att man inte käkar frukost, vilket jag aldrig hinner numera, kläderna är antingen i tvätten eller ostrukna och, man har ett prov som väntar på fenix kunskapscentrum direkt. det är då man blir glad när man vet att en söt tjej och en cool kille runt åtta kommer komma och hämta mig i en grön liten bil :) det är de positivia under hela förmiddagen. + klassen som jag älskar och kommer sakna som tusan! iallafall provet var inte överdrivet svårt och sen fick vi lång rast. efter skolan var det träningsmatch mot p12 med småtjejerna, vinst idag igen. försöker ta till vara på tiden jag har kvar med tjejerna eftersom jag tycker om dem så mycket. och de har varit där under svåra och glada tider :) kvällen har sysselsatts med plugg. har skrivit en ypperligt intressant artikel om andreas ljung, en artikel om en intressant människa kan inte annat än att bli intressant :)


du är anledningen till att min kärlek har ett namn
du är ägaren av mitt hjärta
min enda anledning för att vara

nu gäller det att leva upp till målen och idag blir det en lugn kväll med vänner. som jag tycker mycket om och nu längtar jag till studenten och sommaren och nästa år! vi har nämligen en plan som jag inte vet om jag får berätta?
iaf lite details, efter studenten ska jag jobba på herrgården som vanligt, midsommar blir nog inget stort spektakel då vi säkert kommer tvingas jobba. i augusti någon gång kanske vill jag åka på en 10dagars utlands semester :) vadå mys.
jobba i fjällen hade ju vart kul men troligen väldigt svårt att få jobb så det lämnar vi åt, vi kan väl säga ödet eller slumpen. fick studentmössan igår vilket anna gjorde till största värsta grejen medans jag öppnade min idag. den var mycket fin och gav feeling. champange glaset dock kan väl anses lite onödigt nu i efterhand. men vad är inte impulsköp någon gång ibland, eller alltid.

idag hade malin sötnosen bakat mumsiskaka till oss :) söt och talangfull är vad hon är den busen. så nu sitter jag och är jättesugen på fler. badbad.

förresten, kollar ni på sveriges värsta bilförare? jag kan inte sluta skratta åt dårarna i det programmet. hur kan man seriöst vara så dålig? lite måste de kanske överdriva för att göra det hela roligare?  igår så skulle de bogsera och köra om och det var nog värst hitills. anita är kul men jag tycker nog att robert och gurkan är roligast! är gurkan sveriges värsta bilförare?

Hittade en kort novell jag skrivit i ettan.

Amelia.

vad gör mest ont? nu får jag banne mig svara på denna frågan.
jag har suttit på samma slitna bruna stol i två dagar och försökt komma på svaret. väggarna i det som var mitt rum är dystra och på hyllorna där tavlorna på oss brukade stå är det tomt. Om man skulle komma okänd till mitt rum skulle man direkt se att det var nåt som saknades där tavlorna brukade stå. På den bruna marbodal hyllan i ek är det en vit kvadrat där inget damm syns till. Det var där det stod. Kortet på dig och mig, på vår första kyss. Jag bar en lila tunika med ett guldigt halsband. Jag hade lockat mitt gyllen bruna hår för din skull. Du hade stylat håret och det var finare än aldrig förr.
Jag undrar om de där detaljerna hade betytt något nu. För vad är en ny tröja om man jämför med den kärlek vi hade till varandra. Den ömheten dina ögon utstrålade när du såg på mig. Den kärleken jag kände i fingertopparna när du höll min hand. Det är nu i min ensamhet jag inser att det var alla de små detaljerna som räknades. Bara en sån småsak som att du frågade hur det gick när brände mig på den varma spisplattan. Ditt tonfall när du ställde frågan var ett bevis på den kärlek du kände till mig. Ibland hade jag undrat vad som hade hänt med mig om jag inte träffat dig. Hade någon annan tagit din plats? Kanske hade jag gjort som mina föräldrar velat. Jag hade gift mig med en högt uppsatt man på något företag. Skaffat två barn och en golden retriver. Kanske hade jag levt hela mitt liv i en lögn.

Den 17 augusti var dagen. Solen sken lika vackert som den gjort under hela sommaren. Nyheten kom som en blixt och mina ögon började regna. Hur kunde den vackra solen som sken inte hålla mitt regn borta? Jag hade aldrig tänkt tanken vi skulle gå olika vägar. Jag skulle gå en livets väg och du skulle om cirka 6 månader gå dödens väg. Ena dagen pratade vi om vad vi skulle äta till middag, nästa dag om du skulle klara av att äta idag. På 6 månader såg jag mitt livs kärlek försvinna, ja helt enkelt tyna bort. På två månader hade du förlorat nästan halva din kroppsvikt. Ditt huvud var kalt och varje dag grät du över det vackra håret som brukade sitta där. Vi försökte få dig att äta, jag och den där utarbetade men väldigt trevliga doktorn. Om man skulle betygsätta vårt resultat skulle det bli en solklar nolla. På tre dagar drack du fem glas vatten och åt lite soppa. Jag förstår inte nu hur jag klarade av att se dig lida som du gjorde. Jag hade gjort vad som helst för att göra dig frisk. Jag kommer aldrig glömma den natten älskade du. Du tog min hand och jag kände kärleken du gav mig. Dina läppar formade orden jag älskar dig. Jag älskar dig med! Det vackraste jag hört i hela mitt liv var du den natten. Du sa att jag var din stjärna men att du snart skulle bli min stjärna. Jag skulle kolla upp mot stjärnorna varje dag och du skulle vaka över mig. För att du är min stjärna. Du är mitt universums punkt. Jag skulle aldrig glömma dig det lovade jag. Sen sa du hejdå. Det var det mest berörande hejdå jag hade fått. Min själskamrat hade lämnat mig med ett brustet hjärta och tusen tårar att fälla. Dagen efter köpte jag en stjärna, beviset sitter i mitt sovrum och jag kollar mot himlen varje kväll. Ibland kan jag stirra mig blind i flera timmar. Nu ska jag berätta för dig vad som gör mest ont. Det är inte att förlora den man älskar mest. Självklart är det jobbigt men älskar du någon som jag gjorde vet du att personen ser efter dig. Du kommer aldrig glömma personen och du kommer vara evigt tacksam att du träffade denna. Nej det som gör mest ont är att förlora sig själv. Att förlora sig själv till någon man inte vill ha. När jag gjorde detta kände jag direkt att jag svek henne. Jag svek mitt livs kärlek. Och jag blev någon jag lovat mig själv att aldrig bli. Jag heter Aldina och förr var jag homosexuell. Nu lever jag i en lögn och är gift med en man som är chef på ett företag. Jag har två döttrar och en golden retriver. Ibland är jag lycklig.  För det mesta tänker jag på henne, den där tjejen som kom
och erövrade hela min värld. Amelia var hennes namn och hon dog i cancer.

att allt har ett slut låter väldigt deprimerande. men när man ger det en djupare tanke så är det sanningen. allt kommer någon gång till ett slut. det kan vara en skolgång, kärlek till någon eller livet.
människor förändras, skaffar nya kretsar, byter intressen och säger upp kontakter.
glöm då inte bort vilka som troget kommer stå där när du har blivit lämnad eller har lämnat. blivit sårad eller har sårat. glöm inte bort vilka som troget kommer stå där när hjärtat ditt brister.

match med småtjejerna mot serieledarna. efter första perioden hade vi 1-0 ledning, anda 2-0 men slutresultatet blev dock 3-5 till slut. en trist förlust men vi var ändå det bästa laget, alltid något!

på kvällen var det jobb på stora hotellet, anna med sin tumme kunde inte jobba så fick åka in själv. blev en sen kväll med mycket dricks. helt okej faktiskt. :)

har trätt in i en kent period så därför blir dagens låt
socker - kent

att synas utan att verka ser enkelt ut på håll

I was 16 and for the first time in my life in was love. It was the butterfly in my stomach who made me so nervous and I thought that I knew what love was all about. Now I am only 2 years older, but much more wiser. Sometimes when I think of my first real love I get sad. Maybe I was a fool but it was so much easier than it is now. My first real love was X. A blond guy with blue eyes and a smile I couldn't resist. He was older than me and he rocked my world, twice. You know X was one of those guys you never let go of. He is the guy you want to wake up with and always have around. I can not even today deny my love to him. But my love is no longer the same, it's more friendly love now. He will always be my first love and maybe my biggest? The song fix you was our song and I will never forget the night he told me why this was our song. He told me that I was his light who had guide him home. And I had fixed him. He told me that I was his girl that couldn't be replaced. The love I felt for him when he told me those words was more than all the feelings I had ever felt in my life.

                      When things got wrong between us I felt like my whole world was upside down. Loving some one that much and then see it go away was more than I could take. I didn't answer his text messages, didn't return his calls. I told my self that X was no longer a part of my life, he was no longer a part of me. But I couldn't deny the fact that he had a piece of my heart. I think you wonder why things got wrong between us and it hurts when I tell but I will be try. I become strange to Xand told him that my friends were more important for the moment. I didn't meet him for a week, then another week. When I missed him so much and called him he said that he had bad news and he was so sorry.X came to my house and told me that he had cheated on me. Not much but enough for me to feel that this was over. I just closed my door and locked it. He stood outside my house in one hour and screamed that I was the one for him and if this was over nothing else would matters to him. You can try to understand the pain in my heart, I just wanted to open the door and forgive and love. But I was a fool, didn't even ask for details. I erased him from my life, didn't spoke with him for months. My parents tried to talk to me but like I did with X, I ignored them.

                      Months later when I met him at the cinema with his friends he grabbed my arm and took me to a corner. He said that I had to listen to him quickly. I cried when he left and I felt horrible. The cheating part was not that big as I thought. At a party a girl had kissed him and he didn't respond the kiss. But he loved me so much that it felt like cheating. If I had just listen that day he told me, I can not even say it. X wouldn't talk to me.

                      In December 2007 when my parents were gone for the weekend he came to my house. He kissed me and suddenly everything felt so good. X spend the weekend in my house but somehow we both knew that this was a goodbye and not a beginning. This was our way to say goodbye to 12 good months together. We finally got a good goodbye and somehow we could move on. It is now a year later and none of us had a new relationship. Maybe we don't want to or no one of us had found someone that are so right for each other as we were.

                      Today we are friends but we both know that our friendship could be more. Sometimes when we look each other in our eyes we think about the time we were a couple, and how good it was. We tried our best but we didn't succeed. But things changed and the moment was there, but we lost it. Will we always do or will lights guide us home. When you love someone, but it goes to waste,
could it be worse?